Första kvartalet var riktigt tufft.
Cellgifter med tillhörande biverkningar; håravfall, rädsla, oro, ångest o många, många tårar.
.
Mycket tankar kring döden o jag planerade tom min begravningen...
Vi fick båda varsin nära döden upplevelse, dock inte samma.
.
Mannen slogs av tanken när jag bara spydde o grät i
timmar efter första cellgifterna.
Men jag fick den när jag hade fått min tredje omgång, den sista av det första medlet. Då var jag ganska så säker på att om jag somnade igen, så skulle jag aldrig mera vakna.
.
Väldigt otäckt, men med lite distans, så har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv, min man o människorna runt omkring mig
Andra kvartalet började det ljusna lite.
Jag blev klar med cellgifterna o firade det med champagne.
.
Kunde börja jobba igen, först två veckor halvtid, innan jag gick upp på heltid, med undantag från mina herceptinbehandlingar.
.
De sista ögonfransarna åkte, men de första fjunen på huvudet dök upp o jag "slängde" peruken.
.
Fick en ny protes, en klistervariant som tyvärr inte funkade så bra som jag hade hoppats på.
Fick en ny protes, en klistervariant som tyvärr inte funkade så bra som jag hade hoppats på.
Åh, så fick jag börja med antihormontabletterna o sprutorna som stänger av mina äggstockar.
.
Psykiskt starkare, men fysiskt trött.
Svårt att hushålla med energin o funkade väl som en kattunge i perioder
- körde på o sov, körde på o sov =)
.
Tredje kvartalet inleddes med sol, värme o semester!
Åh, trots min oro för att åka iväg, så blev
det en tur till Danmark, som självklart blev supermysig o lyckad =)
.
.
Kände av värken i högerbenet för första gången o trodde då att det var ytterligare en biverkning, denna gång från herceptinet, eller övriga mediciner.
Tyvärr blev vi även, än en gång påminda om hur lite vi vet, om vad som kommer att ske...
- då någon i vår närhet, helt plötsligt rycktes bort, alldeles för tidigt!
.
.
Åh, så det här sista kvartalet.
Även om det fortfarande känns tufft då o då, så har det blivit vardag igen.
Det har kommit nya ögonfransar o jag börjar få en frisyr igen.
.
Värken blev värre o värre o troligtvis hade det som senare visade sig vara ett misstänkt diskbråck, inte med herceptinet att göra.
Värken blev värre o värre o troligtvis hade det som senare visade sig vara ett misstänkt diskbråck, inte med herceptinet att göra.
Fast det kan ändå vara en följd av allt, min kropp har ju trots allt fått ta ganska så mycket stryk det senaste, dryga året.
.
.
Jag tänker inte ge något vanligt nyårslöfte, men jag har bestämt mig för att försöka att inte oroa mig så mycket, för allt o alla. Och att inte lägga ned massor med energi på onödiga saker!
.
Avslutningsvis, förra året firade vi inte nyår alls
Avslutningsvis, förra året firade vi inte nyår alls
- i år gör vi det i dagarna två!
.
.
.
Gott Nytt År!


